15 januari 2018

Lycklig för mindre

Wow! Hade en fantastiskt, intensiv jobbdag idag. Helt slut var jag när jag kom hem och sedan visste jag hade jag skulle börja träna igen den här veckan. Å, bara känslan gjorde mig lite lycklig. Jag hade bokat zumba idag och det var massor med folk som vanligt i januari. Även om det är trångt på parkeringen så är det väldigt roligt att dansa med mycket folk. Jag var i endorfinhalten efteråt. Och helt totalt slut. Sedan åt jag gröt till middag och John ville också ha trots att han redan ätit middag. Han är hungrig hela tiden nu, växtperiod tror jag. Vid åtta började det snöa som utlovat och nu håller jag verkligen tummarna för de där utlovade 15 centimeterna. Skiddrömmarna är rätt stora nu! Man kan ju bli lycklig för mindre.


14 januari 2018

Återtar min kropp

Yeah! Känner mig äntligen som mig själv igen, det vill säga PIGG. Full av ork och energi efter alla sjukdomar. Nu vill jag aldrig mer känna mig svag och trött. Den här terminen har jag återfått min lust och ork på jobbet. Det finns massor av se fram emot och jag känner bara att nu NU är jag på g igen. Jag vaknade till och med halv fem i lördags och sedan var jag allmänt rastlös hela dagen. Så jag drog med hela familjen till Dömlebacken för att John skulle få träna lite. Där var jag ett under av tålamod när John hade sina vanliga bryt till att börja med. Hjälmen gjorde ont, vantarna var fel och pjäxorna spände. Efter massa fixande och omvårdnad. Och lugn löst det sig.

Jag åkte inget själv utan vi ägnade all vår uppmärksamhet åt barnet. Jag var lift och Calle fotograf. Vi lånade en lös liftknapp och sedan var det åka av.
När John väl kom igång var det såklart jätteroligt. Jag är fascinerad över vilken balans och känsla han åker med. Nu vill han tillbringa varje helg i backen. Jiho! Det vill jag också så vi ska åka till backen varje helg vi kan nu. Eftersom man behöver åka mycket om man ska bli säker. Snart törs han nog testa den roligts liften igen. Det fins med att ha en backe så nära är att man kan åka dit ”en sväng” bara utan att det tar en hel dag.
Vi hann också med en långpromenad (jag) och ett gympakalas (John) denna lördag. Efter lunch fick väl Calle elda lite och vi utnyttjade tillfället och grillade lite marshmallows. 
Söndagen var lite segare och tröttare. Det var skönt att bara ligga och läsa. John och jag provade att åka på Lek på is men det är rätt uppenbart att John har tröttnat på den aktiviteten så den hamnar i papperskorgen ett tag. 

Jag var på fackeltåg för #metoo. För kvinnors rätt. Jag var där med Maria och Stina. Vi köpte facklor, lyssnad på tal och sjöng stärkande sång tillsammans. Vi vill. Vi kan. Vi vågar. En stund av styrka i allt som är svårt.

Annars är jag också fått tillbaks min läsork och lust igen. Det känner jag mycket glädje inför eftersom läsning är ett stort intresse för mig men de senaste månaderna har jag inte orkat. Nu har jag en bok i öronen för promenader, en på paddan för Johns nattningar och så den här. En bok jag längtat efter.
Efter förra terminens trötthet och sjukdom har jag äntligen hittat tillbaka till mig själv. Vad jag har saknat mig!

11 januari 2018

Bra avslut och bra starter

Jullovet är slut sedan snart en vecka tillbaka. Jag har haft en jättebra start på teminen då jag har massa ny motivation och glädje. Det var superroligt att träffa eleverna igen och jag känner mig äntligen påväg tillbaka till min kropp efter alla förkylningar. Mina ömma muskler är nästan läkta och jag känner energin återvända, något jag inte känt på närmare två månader. Tungt har det varit men nu ser jag ljuset i tunneln. 

Sista helgen på lovet innehöll mycket roligt. På fredagen kom Calles mamma och pappa och passade John medan Calle och jag genomförde vår första date för året. Detta var date nummer ett av #12dater2018

Denna daten var efter min planering och Calle visste inget förr.n vi var påväg. Han var lite nervös tror jag men det hade han inte behövt för jag hade bara planerat saker han, och vi båda, gillar. Calle hade aldrig varit på Cava42 och ätit tapas förut så det gjorde vi. Jättegoda tapas åt vi. 

Efter den goda maten behövde vi en aktivitet. Det fick bli bowling och vi hade jättekul trots att jag förlorade.
Verkligen fram för mer vuxentid tillsammans 2018.
Dagen efter var det hunden som hade vakt hela helgen medan resten av familjen åkte till Stockholm och firade mitt äldsta syskonbarn som fyllde ofattbara 18 år. Var det inte igår han föddes? Samma år jag åkte till Israel. Herrgud. Vi hann i alla fall träffa min mormor först och festen var lyckad. Vi åt mexikansk mat och gick inte till sängs förrän klockan var närmare två på natten. Nice avslut på toppenbra jullov.

4 januari 2018

Bättre dag idag

Det blev ju en fantastiskt mycket bättre dag idag än igår. Den här dagen var planen ett biobesök med tillhörande popcornsätande. En aktivitet som verkligen faller unge herr Boman i smaken. Vi såg Bilar 3 som visades gratis här i Forshaga. John tyckte den var så himla bra och han satt i mitt knä nästan hela filmen igenom vilket gjorde det hela till en riktig mysstund. Hemma igen gjorde vi eget slajm som var giftfritt och ätbart. Sedan ägnade jag eftermiddagen åt att städa ut julen. Granen hann släppa alla barr på marken så det blev riktigt välstädat. John fick spela tv-spel och se på tv helt fritt under riden. 
När Calle kommen fick jag efterlängtad egentid. Jag åkte in till stan och var med på lanseringen av en bok som heter ”Vi som såg dem komma”. Människor från olika yrkesgrupper har skrivit texter kring de ensamkommande flyktingbarnen de mött i sitt arbete. Som talare fanns också andra yrkesgrupper som mött de ensamkommande eller jobbat med olika integrationsprojekt. Ibland ganska starka stunder då mycket känns igen från mitt eget arbete. Speciellt på slutet då de spelade en rapp med texter från ensamkommande barns egna texter. 

Det var dock väldigt skönt att komma ut själv litegrann. Nu måt jag lyssna färdigt på en bok jag nästan int ekan släppa just nu. Imorgon stundar sista dagen på detta jullov. Känns lite vemodigt faktiskt.

3 januari 2018

Brev från menskärringen

I går var vi till Mariebergsskogen med min vän Maria och hennes två barn. Det var en ganska kall och ruggig dag men väldigt skönt att göra något ute efter allt innesittande under jul och nyår. Vi hade med oss korv att grilla men veden var för blöt för att tända trots att vi kämpade på som riktiga vildmarksproffs. Tur att barnen lika gärna äter kall korv! Sedan tittade vi på djuren som bytts ut när Lillerudsgymnasiet inte längre ville/kunde hålla i djurskötseln. Vi träffade ett väldigt kärvänlig får som försökte gnugga näsa med John flera gånger. När fingrarna blev för kalla gick vi till naturum och tittade på samt lekte i utställningen, fikade och jag köpte en sopplunch eftersom jag inte är så förtjust i kall korv. En väl utnyttjad dag.
Hittills detta lov har John gladeligen hängt på alla mina planer och äventyr. I dag var det dock stopp. Jag hade planer att åka till bibblan och gå på allmänhetens åkning i ishallen. Redan på förmiddagen märktes det att John helst ville greja med sitt eller spela tv-spel så jag ställde in bibblan. Till ishallen tog vi oss lite motvillig och efter 20 minuter var det stopp. Han ville hem igen och det spelade ingen roll hur mycket jag lirkade. Så vi åkte hem. Och nu vill han inte göra något, själv har jag tappad ork och lust helt.

Jag är fruktansvärt trött på dessa varma, regniga vintrar utan snö. Det känns som hela Sverige har snö utom just vår del. Jag hotade till och med Calle att flytta längre norrut om detta inte ger sig snart. Finns inget jag hellre vill än att kunna vara ute i snö just nu. Tröstlösare väder än det som är nu finns inte. Jag känner mig verkligen instängd och blir snart galen om jag inte kan börja träna igen snart. Jag provad att gå lugna 4 km med Jack igår. Det fick fint även om mina ben blev väldigt trötta av det ovana i att röra sig. I dag tycker jag att jag hostar mer och har lite ont i halsen. Är livrädd för att musklerna ska börja värka mer igen. Orka inte med detta stillasittande!!

Aja, nu ska jag lirka ut John att hjälpa mig att fylla mat till fåglarna, gå en kort runda med Jack och eventuellt göra chokladbars av glöggrester  eller slänga ut granen som barrar något fruktansvärt.
Hej från en sur och trött menskärring!

2 januari 2018

Årets utmaningar

Mina muskler börjar återhämta sig igen efter allt hostande. Jag har verkligen vilat dem i några dagar så det känns skönt att det hjälper. Jag ska inte göra annat än gå promenader den här veckan eftersom jag inte vill att värken ska komma tillbaka och förstöra för mig igen. Men jag är rastlös. Å vad.  jag vill träna igen! På måndag har jag bokat zumba som inte kräver någon styrka så det är något att se fram emot.

Tills dess får jag drömma om mina träningsutmaningar det här året. I år ska  jag:

•Cykla halva Vätternrundan, 15 mil
•Simma halva Vansbrosimningen, 1,5 km
•Springa stadsloppet, 1mil

Jag ska skaffa en ny cykel i vår så jag kan cykla varje dag till jobbet. 

Sedan har jag även planer på lite mer vilsamma utmaningar som:
Goodreads readinchallenge. Jag bestämde att 30 böcker kändes som ett nåbart mål att läsa i år. Jag har redan läst en och börjat på min andra.
Jag fick även med Calle på en utmaning som heter. #12dater2018 som jag hittat via Micke Gunnarsson och som innebär att man har en date i månaden hela året. De hade gjort det så att ibland bestämde hon, ibland han och ibland bestämde de tillsammans. Så dags att boka barnvakt. 

Alla dessa utmaningar känns verkligen roliga och jag ser fram emot dem. Hade jag några utmaningar förra året då? 

Vi tittar:

*Åka skidor minst nio mil. Inte på en gång och samma dag men det kommer ändå bli en utmaning för mig som började åka längdskidor förra året och bara hann med någon mil totalt. Önskar mig massor av snö i julklapp!
Och det fick jag inte. Tror jag kom upp i typ 2 mil så fail på den.

*Jo, jag ska nog springa stadsloppet igen. Och komma under mina 73 minuter.
Haha, gav upp stadsloppet helt då jag inte var psykiskt redo för att träna inför det igen. Tyckte dessutom att förra gången var så jobbig så jag struntade i det helt. I år är jag dock redo igen.

*Och ja, jag kommer hänga på ica-klassikerns cykelutmaning igen. 30 mil. Det var ju så himla härligt att cykla. Kanske investerar jag i en mer lättrampad cykel också.
Ja, dessa mil cyklade jag i alla fall. Ny cykel blir det inte förrän iår. 

*Slalomskola både för mig och John. John-biten är nog den största utmaningen. När den ungen sätter sig på tvären. Check på den. Jag lärde mig massor och John var på tvären hela tiden. 

*Vandra minst en längre vandring med övernattning. Funderar på att skaffa tält. Min dröm är att flerdagarsvandra i den norra delen av Sverige. Just den biten blir nog inte av i år i alla fall. Check på den med. Jag och Natasha vandrade Järnleden och hade tänkt oss ytterligare en vandring senare på sommaren. Tyvärr kom livet emellan. 

1 januari 2018

Gott Nytt År

Då var det första dagen på 2018. Idag är vi lite slitna och jag vill helst bara ligga i soffan och äta godis. Läsa en bok. Det känns skönt att det är nyårsdagen och exakt den bästa dagen för just det. Ikväll kör vi, det givna valet, pizza till kvällsmat.

Gårdagen var väldigt trevlig och mysig. Våra grannar kom hit vid fyra och sedan lagade vi en trerätters tillsammans som vi åt under några timmar. Barnen lekte och hade roligt. Vid tolv gick vi ut och skålade samtidigt som vi tittade på fyrverkerier. John var i extas då det var första gången han såg dessa. Lite dubbla känslor där som förälder eftersom jag personligen verkligen är emot fyrverkerier samtidigt som man som såklart gläds åt att se sitt barn lyckligt. Idag skrev jag ändå på en namnunderskrift för att få ett förbud i Forshaga. Miljön och alla djur får gå före barnets minuter av förundran. 

Vi hann även spela Buzz och singstar innan vi sa hej då strax innan två. Jag är impad över hur bra barnen höll ut även om John somnade på stubinen när han la sig i sängen. Jag lyckades inte somna förrän vid fyra. Tänker verkligen vara oerhört trött och seg idag. En mycket fin avslutning på 2017 blev det och nu tar vi emot 2018 med öppna armar.

Gott Nytt År