19 juni 2017

Min semester

Det allra bästa med semestern är ju när den är såhär precis i början. När man nästan inte fattar att man ska vara ledig några veckor (om man nu har turen att kunna vara det vilket jag har) och allt bara ligger framför en. Den här allra första dagen har varit fantastiskt solig och varm så John och jag tog med oss picknick till stranden och tillbringade några timmar där. På eftermiddagen hänger han med grannkompisen och jag gör typ ingenting! I kväll ska jag zumba!

Andra planer för sommaren är som följer och som jag hoppas infrias är att jag/vi ska:
*ha många ljumma sommarkvällar på altanen
*zumba minst en gång i veckan
*hänga på stranden massor
*åka till Kolmården
*fira midsommar med vänner
*äta massa mjukglass
*göra somriga utflykter i vår närmiljö
*paddla kanot och åka dressin
*lära John att sova i tält
*grilla massor
*dricka rosé
*åka flotte på Klarälven när pappa fyller 70
*gå på årets föreställning på Västanå teater
*gå/vandra i skogen
*läsa många böcker
*lyssna på alla poddar jag vill, speciellt penntricket
*plocka och äta mycket jordgubbar
*sova länge på mornarna och äta frukost ute
*eventuellt få till en liten semestertripp på tu man hand med mig och Calle

Det är vad jag hoppas på för den här sommaren.

18 juni 2017

Järnleden

Nu börjad jag allt semestern på bästa sätt. Natasha och jag har varit på tvådagarsvandring i Kristinehamn. Vi har gått Järnleden som ligger på stax över 3 mil. Det kommer att skrivas mer om detta på mammor på vift men måste bara lägga upp lite bilder här med eftersom det har varit sådana fantastiska dagar. Jag älskar verkligen det här livet och ska träna John på att sova i tält under sommaren.



I år har jag och Natasha investerat i ett tvåmannatält tillsammans. Det var första gången vi sov i det tillsammans också och det gick riktigt bra tycker jag. Vi sov till och med några timmar! Danstegen jag ser ut att göra här uppe är faktiskt jag som stretchar ut mina ömma muskler. Dock älskar jag bilden eftersom den ser ut att förena två eller fler sidor av mig. Man kan ju lätt föreställa sig hur jag krupit ut ur tältet på morgonen för att göra några yogaövningar. Jag kom hem med möra ben och axlar, solsveda och en fästing. Dessutom så mycket lycka och återhämtning! Vilken kanonhelg!

16 juni 2017

Sommarlov

Då kom då dagen när jag och John fick sommarlov. Jag jobbade halvdag, hade ett möte och hann städa lite innan jag la whiteboardpennan på hyllan för den här terminen. 

Jag hämtade John och eftersom det var hans sista dag på förskolan hade jag köpt med 2 blommor som John fick ge till de pedagoger som haft hand om honom sedan han började där. Vi sa våra hejdå och tog med Calle på en storhandling.

På kvällen hade vi bjudit in grannarna på grillning men vädret var det sämsta och det regnade så mycket att vi fick använda ugnen istället. Men det gick bra det med. John och jag hade gjort en sommartårta med jordgubbar som blev efterrätt. Barnen lekte och vi hade väldigt trevligt. Barnen somnade av en efter en i sängar och soffor innan vi bröt upp strax efter 11. En finfin start på semestern! Och imorgon blir det ännu bätte!

15 juni 2017

Några dagar i en vecka

 
 Jo då, direkt blogg 100 var slut så tappade jag orken att blogga varje dag. Jag kommer typ på att jag inte bloggat under dagen när klockan är runt tio på kvällen och då är det för sent och orken är inte där.

Jag har några dagar att kompa för det här läsåret och eftersom jag hade möten inplanerade alla andra dagar var det tisdagen som gick att kompa i sin helhet. John och jag ägnade den dagen åt att leta pokémon, ta det lugn och åka till skateparken för att åka kickboard med tillhörande glasspaus. John var mäkta stolt över att kunna åka på bara ett endaste ben. En mysig försmak av sommaren.

Vädret har varit minst sagt opålitlig. John har blivit en mästerfotograf och det finns många roliga och oväntade bilder i min telefon nu. Här på mig som kör bil i störtregn.

Kvällarna har däremot varit väldigt fina. Det är fantastiskt att gå sin favoritpromenadrunda i kvällssol medan lupiner och hundkex blommar överallt runtomkring. Jag var smått lyrisk igår när jag tog det här kortet. Vackerheten går inte att dokumentera korrekt via ett mobilfoto.

Johns utflykt med förskolan i går var en mindre succé tror jag. Hela skaran åkte buss med värmlandstrafik OCH sedan åkte de stadsbuss också, bara det. John ville inte berätta så mycket när han kom hem men jag förstod att de gjorde det mesta man kunde göra i parken och hade helkul. Det var en lycklig, underbart leksmutsigt och mycket trött John jag hämtade vid bussen. I dag hade pedagogerna framkallat ett superfint kort på barnen som det tagit inne på Naturrum. Alla barnen fick varsitt exemplar. Vilket minne alltså. Så söta i sina små västar, jag blev nästan lite röd.

Själv har jag varit på ett "hemligt möte", schhhh och haft en peppande planeringsdag inför höstterminen. I morgon gör John sin allra sista dag på förskolan, för alltid (kan knappt förstå det) och jag jobbar sista dagen innan semestern. Jag ser verkligen fram emot semester.

 

12 juni 2017

Prao på jobbet

Eftersom det var stängningsdag på förskolan i dag och ingen av våra barnvakter kunde vara med John för ovanlighetens skull fick vi lösa det genom att John var med Calle på jobbet till halv 11 eftersom jag hade ett möte han inte kunde vara med på. Därefter skjutsade Calle John till mig för att hänga på mitt jobb resten av dagen. Jag med kollegor satt i utvärderingar hela dagen, John satt i ett klassrum bredvid men ny legobyggsats vi köpt enbart för tillfället. Efter en stund slängde jag på en film åt honom på whiteboarden. Vi åt pizza till lunch och det gick hur bra som helst. John kom och knackade så försiktigt på dörren när han ville ha hjälp eller behövde något. På eftermiddagen hade vi avtackningar och tårta så det var ju lyx att avsluta dagen med ett kalas.
På eftermiddagen behövde alla komma ut så jag mutade John med att vi skulle fylla på hans pokémonbollar om han hängde på. Nu vet jag ett smart sätt att få John att gå längre sträckor! Vi kläckte ett ägg och fångade några pokémon innan vi kom fram till Ica där vi skulle lösa ut några paket. När himlen öppnade sig och det började spöregna tog några det med större ro än andra. Springa hem genom ett sommarregn är faktiskt inte det värsta sättet att avsluta en bra dag på.

11 juni 2017

Ett sista ryck

Det är söndag och jag laddar för min sista jobbvecka innan semestern. Egentligen är det inte ens en full vecka kvar eftersom jag jobbar måndag, kompar tisdag (ledig), jobbar onsdag och kompar halva torsdag och halva fredag. Det känns ändå som det är en hel del kvar att göra.

Det blev en segsöndag igen då jag har legat i soffan och moffat choklad och tittat på "Orange is the new black". En serie som växer för varje säsong tycker jag. Jag var ute med Jack och letade stolpar i en timme på fördmiddagen och hade tänkt klippa gräsmattan därefter. Det har mest varit oväder så gräset får väl växa nån dag till.

Calle och John var in till stan och köpte födelsedagspresent inför ett kalas och även "underhållning" för John i morgon. Det är stängningsdag och ingen av våra vanliga barnvakter kunde så John får hänga med Calle några timmar och sedan med mig större delen av dagen. Vi tänkte det var bra att ha lego med eftersom han då är underhållen en stund. Något som inte bara är att titta på en telefon eller i-pad.

John har för övrig ännu mindre tid kvar på förskolan. Måndag och tisdag är han ju ledig då och på onsdag åker förskolan på en resa med de som slutar och börjar i förskoleklass till hösten (spännande). Torsdag och fredag är han där halvdag. Sista tiden på förskolan för alltid. Det känns både vemodigt och roligt. Jag tror dock att både John och vi är redo för större utmaningar i skolans värld. Först ser vi dock fram emot ett lång, härligt sommarlov.

10 juni 2017

Feeling the summerwibe

I går var det alltså skolavslutning. Vi sa hej då till många fler elever än vad vi brukar, närmare 15 stycken. De har varit hos oss från 1,5 - 3 år. Några av dem kan man säga sitt "Lycka till" åt och känna tillförsikt. Andra vet man inte vilken framtid som väntar dem. Några har både sitt första och andra avslag och står inför hot om att skickas tillbaka till ett Afghanistan och ett Kabul som vi, speciellt de senaste dagarna, sett är allt ifrån säkert. Detta gör att jag vill behålla dem nära och aldrig släppa dem innan jag vet att det har en säkrad framtid. Men jag måste. Jag måste låta dem gå vidare till ett gymnasium som jag, trots allt, vet är bra och där jag vet att de kommer att få mycket stöd också. Jag kommer aldrig att glömma dem. Ingen, som inte träffat mina elever, kan förstå hur fantastiska de är!
Den här dagen sov jag till nästan halv tio. Smått knockad ragglade jag upp och åt frukost, öste i mig kaffe. Tittade på regnet och spelade spel med John. När det klarnade upp begav sig hela familjen till Deje för att leta nya stolpar i oupptäckta marker. På torget stod en orkester som John absolut ville lyssna på. Det var tydligen så svängigt att han fick dansa lite där och då,

Till slut kom vi vidare och hittade stolpar vid en fin liten sjö. John så glad och lycklig som vanligt i skogen..
Vi hittade till utegymmet också som var en guldgruva för en upptäcktsugen femåring. Redskapen var som karuseller för John och han hade kunnat stanna där flera timmar. Tyvärr var klockan slagen för lunch vid det laget så vid drog till pizzerian och intog en sen lunch.
Hemma pysslade vi tillsammans, läste böcker och spelade mer spel. Jag har längtat efter sådan tid. Det var längesedan vi bara var hemma utan måsten känns det som. Väldigt skönt är det i alla fall.

På eftermiddagen lekte John med grannkompisen och jag passade på att lägga några mil till min ica-klassiker. Jag cyklade Forshaga-Edsgatan som blev lite mer än 3 mil. Det är fantastisk vacker miljö kring Klarälvsbanan och jag rekommenderar alla som har möjlighet att cykla/gå/åka inlines på den att göra det. Det finns gott om fina rasplatser och utedass också.
Det blev en härlig dag trots min lilla hjärtesorg i går. Önskar och hoppas på det bästa för dem.